Ett fantastiskt cykeläventyr – 5 dagar i Värmland

I somras var jag på mitt livs bästa cykeläventyr. Ett cykeläventyr i västra Värmland med start och mål i Grums kommun. Ett äventyr som satte sina spår och som jag kommer att bära med mig resten resten av mitt liv. Tänk dig att du sätter dig på en fullpackad cykel med vetskap om att det är du och cykeln i fem dagar. Ni ska dela känslan av äventyr, utmaningar och trygga övernattningar i hängmattan tillsammans. En utmaning fysiskt, men också mentalt eftersom jag fick ta dagen som den kom och leva i nuet. Med mig själv som enda sällskap.

Mitt varför

Men varför göra ett cykeläventyr? Jo, för att jag kan! Och för att jag känner mig fri och lycklig! För mig är ett cykeläventyr inte bara ett äventyr i sig, utan så mycket mer. En känsla av enorm frihet, uppleva nuet och små fina ögonblick att spara i minnesbanken. Men det är också en inre resa. Alla som gör ett cykeläventyr har olika mål och tankar med sin upplevelse, men vare sig man vill det eller inte så händer det någonting inom en när man gör något sånt här.

Följ gärna mina äventyr och vandringar på min insta: stronger.forlife >>

Semester och dags för cykeläventyr

I somras var semestern verkligen välkommen då det hade varit en intensiv vår på många plan. Jag kände att det var dags för det där alldeles egna äventyret som jag länge gått och suktat efter.

Vi hade precis kommit hem från en spontanresa till Kreta eftersom regnet hade varit ganska ihärdigt under de första veckorna av semestern. Jag kollade in vädret och såg att det skulle va gött väder och inget regn de nästkommande sex dagarna. Jag tänkte att nu hade jag chansen att ha en riktigt härlig tur. När det kommer till packning så underlättar det enormt om vädret är fint så jag ville komma iväg så snabbt som möjligt.

Planering av cykelrutt

Kvällen innan avresa såg jag ut en ungefärlig rutt och packade mina cykelväskor. Mitt mål var att komma iväg runt lunch dagen därpå så att jag fick en skön mjukstart.

Min tanke var att starta i Grums och sen cykla en rundtur: Klässbol, Arvika, Charlottenberg, cykla över gränsen till Norge vid Skotterud, sen genom Häljeboda mot Torsby och sen tillbaka genom Sunne – Östra Ämtervik – Kil och slutligen tillbaka i Grums. På ett ungefär vill säga. Jag brukar liksom alltid ta det som det kommer på gott och ont.

Packning för ett femdagars cykeläventyr

När det kommer till packning är det ju viktigt att tänka lätt eftersom man inte vill att cykeln ska bli alltför tung. Varenda pryl är en avvägning. Jag packade ner i småpåsar och fördelade vikten i mina cykelväskor för att få en bra fördelning mellan vikt och balans. En väska fram på styret där jag packade saker som skulle vara lite mer lättillgängliga, en liten väska på styret för mobil, karta och extrabatteri. En liten väska ovanpå ramen med bland annat energi, samt två flaskor med vätska (jag hade även en västskeryggsäck). Jag skruvade fast en pakethållare där jag hängde på två cykelväskor som innehöll mat, litet campingkök, toalettartiklar samt kläder. På pakethållaren spände jag fast min sovsäck, liggunderlag och hängmatta. När det kommer till väskor så har jag cykelväskor från Geosmina som jag tycker är riktigt bra, tåliga och vattentäta.

Mat kan alltid bli skrymmande och väga en hel del så jag valde den enkla vägen. Jag köpte med en del frystorkad mat där det bara är att tillsätta varmt vatten. Real har en relativt brett utbud på både frukost och lunch/middag som jag gillar. Smaken är god även om de ibland kan må bra av lite extra krydda.

Någonting som är viktigt i packningen är powerbanks alternativt solcells-laddare. Även om man använder en fysisk karta kan det vara bra att ha med sig ett extra batteri ifall någonting händer under vägen och du behöver ringa. Jag hade med mig en solcells-laddare som jag hängde fram på styret eftersom jag visste att det skulle vara fint väder under mitt äventyr. Det var knappt så att det räckte då jag använde kartan/ google maps på mobilen, men funkade relativt okej ändå.

Packningen tillsammans med cykeln vägde slutligen runt 30 kg vilket känns som en bra vikt.

Gravel är att rekommendera för cykeläventyr

För några år sedan cyklade jag ut på ett liknande äventyr där jag valde att sova i stugor längs vägen. Då packade jag min landsvägscykel med cykelväskor som blev väldigt obalanserat. Det jag lärde mig då, är att det inte alltid är så självklart vart man hamnar och att det är viktigt att vara förberedd. Att cykla på branta grusvägar med en obalanserad och bakåttung landsvägscykel med supersmala däck är inte helt optimalt. Ganska osäkert till och med.

Jag rekommenderar att cykla på en gravel eller en mtb. En gravel är en grusvägsracer, en bra allround-cykel för alla underlag. Jag har en gravel (Nishiki) som jag är nöjd med. Den är stabil med rejäla däck som funkar lika bra på grus som på asfalt. I jämförelse med mitt förra cykeläventyr så blev packningen riktigt bra den här gången och jag kunde tackla alla underlag utan problem längs vägen. Man lär så länge man lever som man brukar säga.

Cykeläventyr: Dag 1

Pirrig start på första dagen

Jag vaknade tidigt. Det pirrade sådär härligt i magen. För nu var det äntligen dags för mitt cykeläventyr som jag har tänkt på i flera år. Jag var redo för att uppleva världen med mig själv och jag var spänd på vad som skulle hända, vad jag skulle känna och vad jag skulle få uppleva!

Min sambo vinkade av mig

Med ett glatt leende cyklade jag iväg och min sambo Frippe vinkade av mig. Jag är så tacksam över att jag har en sambo som älskar att jag gör det jag älskar. Att jag får utmana mig själv och upptäcka nya saker, med stöttning och hejarop. Det finns ingen missunnsamhet och det finns heller inget dåligt samvete över att jag åker iväg på vår semester och vill vara själv. Det ger mig frid i själen och öppnar upp för ett fantastiskt äventyr med positiva känslor och tankar där jag kan få fokusera på mig själv. Självklart ska det även finnas ett ”vi” men det finns otroligt mycket kärlek i att få känna frihet.

Lunchstopp i Värmskog

Jag kom iväg runt lunchtid och det blev en skön start med pigga ben och strålande solsken. Efter ett par mil stannade jag på Värmskog café för den där kända goa räkmackan, men väl framme var det typiskt nog en mastodont-kö. Så det blev en hamburgertallrik på caféet mittemot istället. Bra energi ändå till kommande cykling.

Min första övernattning längs Glafsfjorden

När jag sedan cyklade vidare var planen att hitta en sovplats längs Glafsfjorden. Jag hittade ganska snabbt en fin spot längs vattnet vid ett område med en hel del hus (fast på andra sidan grusvägen). Det var lite igenväxt men helt okej.

Helt otroligt ändå att det var min andra natt någonsin i hängmatta och att det var första gången jag sov i hängmatta helt själv. En mysig känsla även om det känns lite speciellt att göra allting på egen hand. Jag satte upp hängmattan, åt kvällsmat, läste lite bok och sen gjorde jag mig redo för natten.

Första natten var faktiskt lite läskig. Jag är ovan med att sova öppet utan tält eller tak, det var mörkt och det prasslade i buskarna. Jag kröp ner i sovsäcken och lyssnade in naturen. Helt plötsligt hörde jag något som andades ganska högt, flåsade nästan. Jag stelnade till och lyste med pannlampan ut i mörkret och ropade; ”Är det någon där?”. Det lät som att det var ett djur av något slag men så blev det tyst. Vet faktiskt inte om jag kanske inbillade mig, haha. Nya ljud dök upp, en stuga lite längre bort hade någon typ av fest. Folk som skrattade och ropade men så kände jag bara att jag inte orkade bry mig så jag stoppade i öronpropparna, drog ner sovmasken och sussade sött. God natt sa strutsen, haha.

Cykeläventyr: Dag 2

Oplanerad start på första dagen

Stel i ryggen vaknade jag efter min första natt eftersom jag inte hade spänt hängmattan nog hårt. Lite banan-varning liksom, så jag måste erkänna att jag sov rätt dåligt.

Även om jag var trött så var jag ändå ytterst taggad för min första heldag på cykeln! Men dagen började långt ifrån vad jag hade föreställt mig. Redan efter några tramptag märkte jag att något var fel – bakdäcket sjönk i hop. En punktering. Jobbig start på första dagen. Jag hade glömt att ta med mina däckavtagare, och att kämpa av och på med däcket utan verktyg var inte lockande. Började kika på hur långt det var till Arvika, kanske jag kunde gå? Men eftersom det var över milen så hade däcken blivit rätt förstörda så det blev att ringa en taxi som transporterade mig till Arvika.

Där, på Arvikas cykelverkstad, möttes jag av vänliga och hjälpsamma själar som fixade min cykel på ett kick. Medan de lagade punkteringen åt jag mysig lunch på Elins bakgård, laddade mobilen och försökte samla tankarna. Det hela löste sig ju faktiskt väldigt bra. Livet är ju faktiskt så – oförutsägbart. Men det handlar ju inte om vad som händer, utan hur man hanterar det. Jag köpte även nya däckavtagare så att jag var förberedd ifall om det skulle ske igen.

Ny rutt på cykeläventyret

När jag äntligen satt på cykeln igen kändes benen starka, men vägen var tung. Trafiken var intensiv och stora lastbilar dundrade förbi i hög fart. Det kändes som om jag inte riktigt fick rätt feeling. Efter ett tag bestämde jag mig för att svänga av och börja följa en mindre väg. Det var som natt och dag. Vägarna kantades av sommarhus och prunkande trädgårdar. Vid en lanthandel stannade jag och köpte en glass och njöt i solen. Helt rätt val!

En oväntad räddning och en fin kväll att minnas

När dagen gick över i kväll var det dags att hitta en ny sovplats. Men att hitta en sovplats visade sig vara svårare än väntat. Platserna vid sjöarna var upptagna, och gång på gång tvingades jag fortsätta. Vid nio på kvällen hade jag varit igång och cyklat hela dagen och jag var så trött att varje tramptag var trögt eftersom det varit en kuperad väg, blåst jättemycket och jag var tom på energi. En liten oro började smyga sig på att jag inte skulle hitta någon bra plats för natten.

Det var då jag tillslut träffade på en familj som tipsade mig om en tomt som deras kusin ägde. Enligt familjen så var kusinen sällan där så de trodde inte att han skulle ha något emot att jag sov där en natt. Det kändes som världen inte är helt förlorad ändå och härligt att träffa människor som är så hjälpsamma! Där och då blev jag så rörd över deras hjälp så tårarna började tränga sig fram. Jag så sliten och så tacksam!

När jag kom fram till sommarstugan fylldes jag av ren och skär lycka. Platsen var perfekt. Avskilt, stilla och omgiven av fantastiskt vacker natur. Jag åt en sen middag i ljudet av tystnaden. Det var nästan overkligt tyst. Det enda som hördes var en uggla som hoade i fjärran ett par gånger. En magisk kväll och plats som jag fortfarande kan längta tillbaka till.

Jag improviserade lite och satte upp min hängmatta som ett tält. Resultatet blev något klaustrofobiskt men så grymt skönt att slippa banan-sängen för en natt. Mobilbatteriet var nästan slut, vilket stressade mig lite eftersom det var min gps och karta, men när jag kröp ner i sovsäcken och hörde naturens ljud omkring mig försvann stressen helt. Jag somnade med ett leende och en känsla av att livet var precis som det skulle vara. Känslan när man ligger där i värmen och myser efter att man har varit ute och cyklat runt 10 timmar är helt oslagbar.

Att känna sig utsatt som ensam äventyrare

Innan mitt cykeläventyr så var utsattheten något som jag inte direkt tänkte på, men som växte fram allt eftersom dagarna gick. Jag insåg att det inte alltid är så lätt att hitta sovplatser då det bor folk nästan överallt längs med sjöarna, eller så var det upptaget av betande kor i stora kohagar. Det känns som man inte kan sova precis vart som helst för man vill inte visa att man sover ensam tjej. Det är lite sorgligt ändå, att man inte ska kunna känna sig trygg. Jag hoppas en dag att vi ska kunna känna oss trygga tillsammans både stor som liten, gammal som ung, kille eller tjej.

Cykeläventyr: Dag 3

En oväntad gäst och nya insikter

Jag vaknade till ljudet av den där totala tystnaden och jag möttes av ett glittrande vatten. Solen värmde i ansiktet när jag satte mig på bryggan med dagens första kopp kaffe. Det var en sån där magisk stund – ett ögonblick av total närvaro. Det kändes som jag ville stanna där några nätter till, men äventyret kallade och jag behövde cykla vidare.

Mitt i stillheten hörde jag plötsligt ljudet av en bil. Det visade sig vara den där kusinen som ”aldrig” var där. Hans första ord fick mig att skratta nervöst: ”Jaha, här sover du ja!” Efter en snabb förklaring log han stort och sa att det var helt okej. Lite förvånad var han över att han fått en övernattningsgäst, men att jag var välkommen att sova där. Och till min lättad fick jag även tillgång till att ladda mobilen via en stort batteri. Nu var jag redo för ännu en dag på cykeln!

Dålig täckning och vilse i skogen

Med fullt batteri och mätt i magen efter lunchen fortsatte jag mitt cykeläventyr. Jag hade bestämt mig för att jag skulle hitta en sovplats lite tidigare den här dagen, men saker och ting gick inte helt enligt plan. Dålig täckning gjorde att jag cyklade vilse, och jag hamnade på en grusväg med rullgrus som gick brant uppför i nästan en mil. Det var frustrerande och jobbigt, men jag kunde inte låta bli att skratta åt situationen – ibland är det bara att bita ihop och trampa vidare. Vägen ner igen var inte heller att leka med. En lång brant backe i med spårigt rullgrus är inte helt optimalt med tung cykel om man säger så. Till viss del fick jag promenera ner med cykeln. Men allt är ett äventyr, eller hur?

När kvällen kom stannade jag vid en gård och frågade en kvinna om jag fick övernatta i hennes kohage. Lika bra att fråga på en gång än att cykla runt och leta tänkte jag. Hon var så vänlig och sa ja utan att tveka. Allemansrätten i all ära, men det känns faktiskt lite bättre att fråga först eftersom alla ändå alltid säger ja, samtidigt som det är lite tryggt att veta att någon vet vart man är.

Där, omgiven av den friska kvällsluften och med doften av gräs, lagade jag mat och bara njöt. Jag kände mig så där gött lugn och tillfreds, och avslutade dagen med att läsa bok i ljuset av min pannlampa innan jag somnade som en stock.

Jag somnade så otroligt skönt, både för att jag kände mig trygg men också för att jag börjat vänja mig vid min nya outdoor lifestyle (eller av ren utmattning, hehe). Bara älskar att sova i hängmatta och bananen fanns liksom inte längre (jag gillar min banan-liknelse).

Den natten frös jag så in i bomben eftersom temperaturen börjat sjunka nattetid (som jag inte riktigt räknat med). Men även om jag frös till is under natten, så sov jag djupt. Man blir liksom lite trött av att va på äventyr.

Cykeläventyr: Dag 4

Nostalgiska minnen

Morgonen började långsamt. Jag satt kvar i solen med min bok och lät dagen komma till mig i sin egen takt. När jag kände mig redo cyklade jag in till Sunne, där jag åt lunch på Rottneros. Det var en perfekt paus innan jag fortsatte in mot Sunne city och möttes av en våg av nostalgi. Sunne var platsen där jag bodde när jag gick på på gymnasiet, och att cykla runt där igen väckte så många minnen. Och det är ju faktiskt ganska mysigt i Sunne!

Sista kvällen med magisk solnedgång

Efter en nostalgi-runda cyklade jag vidare. Jag hade spanat in en plats på Google Maps som såg riktigt bra ut för min sista natt och när jag kom fram insåg jag att den verkligen levde upp till förväntningarna – en udde med både kvällssol och morgonsol. Det var en perfekt plats för hängmattan, även om det krävdes en hel del slit för att få cykeln genom snåren. Men skam den som ger sig!

Jag åt kvällsmat medan solen sakta sjönk i horisonten, och en känsla av vemod fyllde mig eftersom äventyret började gå mot sitt slut. Det här cykeläventyret hade varit så mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig och jag ville inte att det skulle ta slut. Började fundera på om jag skulle fortsätta ett par dagar till även om regnet skulle komma.

Många tankar och känslor virvlade runt i mig sista kvällen. Kände mig uppfylld och tom på en och samma gång. Jag kände väldigt mycket känslor under mitt cykeläventyr så som lycka, glädje, styrka, trötthet, rädsla, tillfredställelse, kärlek, sorg. Jag levde i nuet dag för dag och kände det jag kände för stunden – en cykeläventyr med mindfullness delux! Helt fantastiskt! De första dagarna dök många tankar upp som jag tänkte att ”detta ska jag fundera mer på”. Men när jag väl var inne på dag 3 började mitt sinne vattnas ur istället och bli mer blankt… Ljudet tystnade allt eftersom dagarna gick och sinnet började gå in i viloläge. Jag undrar vad som skulle hända i mig om jag gjorde ett längre äventyr i si sådär 10 dagar, vad skulle jag känna då?

Kvällen kom och vattnet låg stilla. Jag satt kvar länge och bara tog in allt av den sista kvällen. Så otroligt vackert! En kväll som jag verkligen kommer att minnas.

Cykeläventyr: Dag 5

Trött som en klubbad säl

När jag vaknade kände jag mig som en klubbad säl. Tröttheten från de senaste dagarna slog till med full kraft, men ett morgondopp i det klara vattnet och en solig frukost hjälpte mig att samla ny energi för ytterligare en dag. Kände en otrolig frid i hjärtat. Det var dags att cykla hem.

Jag trampade iväg runt tvåtiden och det var rätt kämpigt hela vägen hem. Jag var inte speciellt trött i kroppen, mest i huvudet faktiskt. Kanske ändå att det var några av mina känslosamma tårar kvällen innan som öppnade upp trötthetsdörren, I don´t know. Jag till och med tog en power nap på en brygga när jag hade ca 35 km kvar hem. Alltså, det var den skönast ”napen” i solen på lääääänge!

Ett oväntat möte med min syster

När jag hade ungefär tre mil kvar till Grums hände något rätt oväntat. En bil stannade till bredvid mig och min syster vinkade hej vilt! Hon och sambon hade plockat svamp och tagit ett dopp när hon av en slump hade sett mig cykla förbi. Vi skrattade åt hur liten världen kan vara och det var skönt med lite extra pepp inför de sista milen.

När jag till slut rullade in hemma kände jag mig lycklig. Trött och sliten, men fylld av minnen, möten och upplevelser som jag kommer bära med mig för alltid. Det här äventyret var allt jag hoppats på och mycket mer. Kommer jag att cykla ut på äventyr igen? Absolut! Det här äventyret var bara en början!

Ett cykeläventyr att minnas

Fem dagar på cykel genom Värmlands vackra landskap blev en resa full av frihet, utmaningar och magiska ögonblick. Med en packad cykel, en nyinköpt hängmatta och en rejäl dos äventyrslust gav jag mig ut för att möta slingrande vägar, sjöutsikter och vänliga främlingar.

Visst fanns det branta backar och några små missöden, men de glittrande sjöarna, pirrande endorfinerna, vänliga själarna och stjärnklara kvällarna i hängmattan gjorde allt helt klart värt det. Och att få känna vinden i ansiktet och upptäcka världen på två hjul – det är en känsla som sitter kvar. Och det är en känsla som kommer att sitta kvar väldigt länge.

Det här cykeläventyret gav mig inte bara nya minnen utan också en påminnelse om hur fantastiskt det är att våga ge sig ut och upptäcka! Och ja, min cykel står redo för min nästa resa. Kanske din också är det?

Vill du läsa fler av mina äventyr?
Besök gärna min inspirationsblogg >>

Följ gärna mina äventyr på insta: stronger.forlife >>