Vandring i Glaskogen – Vandringsled Gängene

Vandring i Glaskogen är en riktigt härlig upplevelse!😍 Det finns 300 km vandringsleder och runt 40 iordningställda vindskydd i Glaskogens Naturreservat för alla som vill uppleva den svenska vildmarken på nära håll. Oavsett om du vill vandra en dagstur eller ge dig ut på ett längre äventyr, finns det vandringsleder i Glaskogen som passar alla. I den här bloggen kommer jag att berätta om en riktigt fin vandringsled runt Gängene – vad du kan förvänta dig och tips längs vägen.

Följ gärna mina äventyr på insta: stronger.forlife >>

Att vandra i Glaskogen är total tystnad

Att kunna vandra i Glaskogen är ett otroligt privilegium och det är riktigt lyxigt att ha så nära. Det är bara 1 timme bort med bil från Grums och är en riktig naturskatt utöver det vanliga. Och även om vi har det så nära så har vi inte varit där så många gånger. Man tror att man ska behöva åka längre bort för att få uppleva något spektakulärt, men man får inte glömma det som ligger i närområdet. Det kan ju vara där de bästa pärlorna ändå finns!

Lederna är så otroligt fina och det är väldigt vacker natur. Och i jämförelse med fjällen så ligger tystnaden som ett vakuum, som om naturen är inbäddad i bomull. Helt magiskt. Jag bara älskar tystnaden, det är det bästa jag vet. Det är knappt så man hör ett löv prassla, vilket är lite märkligt kan jag tycka, men för mig är det happiness.

En vandring i Glaskogen för att förlänga sommaren – med utgångspunkt från Gängene

För några helger sedan ville vi förlänga känslan av sommar innan hösten kom på riktigt, så vi packade våra ryggsäckar och tog oss en tur till Glaskogen. Vi passade på att åka iväg direkt efter jobbet på fredagen för att helgen skulle kännas så lång som möjligt. Vi såg ut en liten tur på på kartan och sa mer eller mindre att ”vi får se vart den bär oss”. Det var inte en jättelång vandringsled, men som vi alla vet så kan även 5 km ta ganska lång tid när man går i kuperad terräng och med 15 kg packning. Vårt fokus brukar inte ligga på att gå långt, utan få en riktigt skön upplevelse. Umgås med varandra och med naturen.

Fredag

En vandring i Glaskogen i totalt mörker

Gängene till Åltjärnen.
Vi kom iväg efter jobbet ganska sent på fredagen och det var kolsvart ute. Vi hade med oss pannlampor så vi gick vår första etapp genom den mörka skogen och med stjärnklar himmel. Riktigt mysigt att gå där under stjärnorna medan skogen ligger mörk, tyst och fuktig. Vårt första planerade stopp var ett vindskydd som låg längs med vattnet (worst case så hade vi även med oss tält). Vi lagade lite kvällsmat och sen kröp vi ner i sovsäckarna och somnade in till en mysig sprakande brasa i vindskyddet. Tält i all ära men att sova fritt i vindskydd är helt klart en härlig frihetskänsla.

En kall första natt i Glaskogen

Natten var mycket kallare än vad jag hade trott. Jag hade precis köpt en helt ny sovsäck som skulle klara upp till -10, men även om det var +8 grader under natten så frös jag ordentligt. Det är helt klart ull och lager på lager som gäller för att hålla värmen märkte jag. Att ta på sig för mycket och för tätt gör inte saken bättre, utan man behåller värmen bättre genom att få lite luft mellan lagren och sovsäcken.

En trollsk dimma i gryningen

Jag vaknade tidigt och smög tyst upp för att få uppleva soluppgången innan jag kröp ner i den varma sovsäcken igen. Att gå upp i gryningen och se dimman lägga sig är magiskt tycker jag. Det är som att man får tar del av världen innan naturen vaknat till och tystnaden ligger som ett täcke över världen. Det är bara jag och naturen. Kravlöst. Tidlöst. Vackert.

Lördag

Kantarellfrukost i Glaskogen

På morgonen traskade Frippe iväg i morgondiset och plockade kantareller (det finns kantareller precis överallt längs leden). Vi fräste på dem i lite olja och aromat innan vi la dem på knäckemackor och njöt i morgonsolen. Det var nog den godaste knäckemacka med kantarell jag någonsin ätit! Vet inte om det var tidpunkten som gjorde att det smakade så gudomligt eller att solen värmde så skönt. Kanske var det så enkelt att det faktiskt är skogens guld. Himmelskt var det i alla fall! Det var en fantastisk morgon och det var helt klart värt att sova sjukt dåligt på grund av kylan, haha. Frippe tog ett dopp i det spegelblanka vattnet innan vi gick vidare på lördagens vandring.

Vandring i Glaskogen – etapp ett

Åltjärnen till Holmtjärnen.
Leden är väldigt fin och vackert placerad längs flera sjöar. Vandringensleden går över en del myrar och den hade nog mått bra av lite fler spångar då det var ganska blött på sina ställen. Några spångar fanns det längs vägen men som oftast fick vi gå bredvid stigen upp i skogen istället vilket kan bli ganska tungt bland ris och snår. Leden är kuperad och på några ställen rätt brant, men om man tar det försiktigt och inte går så fort så funkar det bra.

Lunchstopp vid vindskydd

Vi stannade för lunch på en liten ö med vindskydd vid Holmtjärnen. Man kommer ut dit via en liten spång. Det var verkligen supervackert där så efter lunchen slumrade vi till lite gött i solen. Vi var lite osäkra på om vi skulle stanna kvar där över natten eller om vi skulle gå vidare till nästa vindskytt som var en bit bort. Men helt plötsligt dök det upp ett par som gärna ville stanna så då tänkte vi att vi lika gärna kunde gå vidare för att överlåta platsen till dem. Give and take som det brukar heta.

Vandring i Glaskogen – etapp två och delad lägerplats med grabbar från Kil

Holmtjärnen till St. Mörttjärnen.
Vi gick ett par timmar till och kom till nästa vindskydd som ’tyvärr’ var bebott av två yngre grabbar från Kil. Men de hade tält och ville gärna att vi skulle sova över i vindskyddet. Trevligt ändå. När jag är ute på såna här turer så vill jag helst vara helt själv, så först tog vi oss en tur runt i området och såg efter om det fanns någon annan plats att sova på. Vi insåg dock att det började skymma så vi valde att sova över i vindskyddet. De unga grabbarna var så trevliga och vi satt vid brasan och pratade om vandring och annat. Över förväntan att dela lägerplats med andra, en bra kväll helt enkelt! Jag blev så inspirerad av att de var så peppade på vandring!

En mysig andra-natt i Glaskogen

Andra natten sov jag mycket bättre. Vi gick och la oss väldigt tidigt. Känslan när man kryper ner i en sovsäck och det är helt tyst utanför är helt oslagbar. Du blir omsluten av skogens mörker och vaggad till sömns av naturliga ljud i fjärran. Det är en känsla som är svår att ta på, men som jag aldrig skulle vilja vara utan! Att ligga där i stillheten, höra ett liten vindpust i träden eller rasslet från buskarna när en fågel tittar fram. Det är som ett helt egen värld långt bort ifrån stadens sus.

Söndag

Tidig frukost med trattkantarell-mix

Grabbarna från Kil gick upp tidigt och traskade iväg på sin vandring, så jag och Frippe vaknade upp ensamma vid vårt läger. Frippe gick upp lite tidigare och plockade trattkantareller till frukost så jag fick frukost på sängen skulle man kunna säga. Haha, helt rätt att få det även om man är ute i skogen, eller hur? Och dessutom fick jag för första gången äta havregrynsgröt med lingonsylt och trattis som topping. Låter kanske inte speciellt gott men det var det verkligen! Att rekommendera!

Sista vandringsdagen i Glaskogen och bestigning av Råtakahöjden

St. Mörttjärnen tillbaka till Gängene.
Söndag och sista dagen i skogen innan vi skulle tillbaka till vardagen igen. Vi kände oss så otroligt tacksamma med vädret och att vi hade fått såna fina dagar ute i Glaskogen. Fina minnen och den där speciella känslan som man kan leva på ett bra tag framöver innan suget blir för stort och man måste komma ut igen.

Under den sista etappen gick vi över Råtakahöjden. Kanske inte var en utsikt att minnas med tanke på att vi mer eller mindre bara såg skog. Men kul ändå att åka hem med vetskapen att man bestigit en höjd i alla fall, haha.

Vilse i skogen på vår vandring i Glaskogen

För att spara tid hade vi bestämt oss för att gå en sommarled (typ traktorspår) en bit efter Råtakahöjden och sedan gena genom skogen för att slutligen nå grusvägen som skulle ta oss tillbaka till parkeringen. Tips från coachen; Gena aldrig utan fungerande GPS eller kompass och karta! Speciellt inte i Glaskogen där skogen är tät, kuperad, snårig och utan mottagning. (Vi hade dock kompass och karta med oss men jag tror vi behöver träna på det lite mer, haha) Var helt slut efter vårt pulsande i riset när vi äntligen kom ut på andra sidan. GPS-signalen på mobilen kom och gick så vi gick fel flertalet gånger. Blev en seg och oviss vandring tillbaka… Ibland är genvägar helt klart senvägar, haha.

Med det sagt så är det en utmaning att gena över skogen. Se rosa-markerat i karta. Men om man inte räds lite kuperad terräng och högt ris så fungerar det alldeles utmärkt.

En sen och trött lunch på grusvägen

Väl framme på grusvägen vid sjön St. Rämmingen, letade vi upp närmsta rinnande vattendrag för att äntligen få i oss lite lunch! Att leta efter ett mysigt lunchställe låg inte på priolistan då vi var superhungriga eftersom klockan närmade sig runt 16.00 (och vattnet börjat sina i packningen). Blodsockret hade sjunkit rätt rejält efter vår kämpiga vandring i skogen. I total tystnad (och uppenbarligen med ryggen mot varandra som ni kan se på bilden, haha) satt vi och åt vår lunch som var otroligt efterlängtad. Tänk att pasta kan smaka så underbart gott!

Lyckligt slut på vår vandring i Glaskogen

Efter en halvtimmes promenad på grusvägen gick vi den sista biten på en stig in i skogen. Vi blev rätt förvånade när vår bil helt plötsligt dök upp i slutet av stigen. Lite smått trötta eftersom vi uppenbarligen inte sett på kartan vart vi parkerat bilen från början. Men med leenden på läpparna bilade vi hemåt igen. Lite mer trötta, lite mer nöjda, lite mer lyckliga. Att vandra ute i skogen är bara sååå fantastiskt. Jag längtar redan till nästa gång vi ska ut på tur!

Sugen på fler vandringstips?
Läs gärna min blogg för vackra vandringsleder i Värmland ”Tio vackra vandringsleder i Värmland” >>